ParaNorman

Norman sitter i soffan och tittar på teve med farmor. Det skulle ju inte vara så konstigt, om det inte vore för att farmor är död och begraven och ingen annan kan se henne. Norman kan nämligen se de döda och de kan tala med honom. Är man mobbad är det här självklart inget man talar om för någon, och Norman gör så gott han kan för att ingen ska få veta hur konstig han är. Det blir inte så lätt när han blir den utvalde, den som måste läsa den magiska formeln för att förhindra att häxan som avrättades för några hundra år sedan i staden inte ska komma tillbaks från de döda. Tillsammans med sin syster, sin ende vän och hans bror samt skolans främste mobbare måste de nu hitta häxans grav och förhindra död och förintelse.

ParaNorman lanseras som "från skaparna av Coraline" och det är en sanning med modifikation. Coraline byggde på en bok av Neil Gaiman och regisserades av Henry Selick, som även gav oss Nightmare before christmas och James och jättepersikan. ParaNorman är skriven av Chris Butler som även debuterar som regissör tillsammans med Sam Fell. Butler jobbade förvisso med Coraline, men som storyboardartist. Engelsmannen Fell jobbade tidigare med Aardman animations och har bland annat regisserat Rex the runt och Bortspolad.

Att Butler inte hade någon ledande position i Coraline ska inte ligga honom till last - han har verkligen lärt sig av de bästa, och ParaNorman är en lysande dockanimation! Butler och Fell har sammanfört sina båda stilar till en homogen stil som fungerar fantastiskt bra. Butler kan dockorna och Fell har tillfört den där kaotiska stilen som kännetecknar både Bortspolad, men självklart också Wallace och Gromit-filmerna. Det går ganska vilt till emellanåt.

Manuset är väl genomarbetat, och faktiskt osedvanligt läskigt för att vara en barnfilm. Norman och gänget jagas av vilda zombier filmen igenom och det blir ganska hotfullt. Samtidigt är filmen full av drastisk och ganska rå humor. Till råga på allt så tror jag att vi blir bjudna på den första homosexuella rollen i en amerikansk animerad film. Antigayrörelsen i USA rasade mot ParaNorman:

It’s a time-honored technique of the gay community to hide the fact that a character is gay until the audience has developed a real affinity for him/her, then catch the audience off-guard by divulging that the character is gay.

Kan ni tänka er så lömskt? Först lurar de oss att gilla personen i fråga, sedan talar de om att han är homofil! Bara det här gör ju att betyget på ParaNorman måste bli högt. Och högt betyg blir det, jag fullkomligt älskade filmen. Att ParaNorman inte nominerades till Golden Globe för bästa animerade film övergår mitt förstånd, fast å andra sidan blev filmen oscarsnominerad och det är en stark rival till Modig! Tyvärr blir det lite för gulligt och förklarande mot slutet. Hade Butler/Fell hållit den drastiska humorn hela vägen hade det blivit toppbetyg. Nu blir det "bara" fyra riktigt starka gnurglor.